Who should I talk to?

Gaaaah, ensamheten is killing me!

Man kanske borde gå och lägga sig? Drömma sig bort från allt.
Det värsta är att man vaknar iaf lika ensam som när man gick och la sig.
Jaja mycket ensamhet här I KNOW! men va fan min blogg/dagbok så jag får skriva vad jag vill och just nu vill jag skriva om det här.

Ja så vem ska jag annars prata med?
Mina vänner? Jo visst kan jag men jag orkar inte dränka dem i mina tankar.

Känner mig enormt snurrig i huvet just num vad vill jag? Hur ska jag göra? VEM FAN ÄR JAG?
Det har jag funderat länge på faktiskt, och inte har jag hittat svaret heller!
När hittar man sig själv egentligen, det har jag funderat på. Någon som gjort det kan väl tala om det för mig.

Dåligt själv förtroende har jag också, och det suger rejält!
Man står där framför spegeln och fixar sig, flr vem egentligen? Vore fel av mig att säga för min egen skull. Ibland kanske men inte alltid. Den som säger att den bara gör det för sin egen skull ljuger!!!! BIG TIME!
Så vem sminkar man sig för, vem sätter man upp håret för, jo massa okända människor som bara går förbi en utan att se en.

Hm, när jag fått på mig kladdet i ansiktet känner jag mig som en annan människa då?
Hmmmm, jo, ja det gör jag nog. Men då var vi åter där igen VEM FAN ÄR JAG!
Låter som jag är skitzofren eller något, men isf är varenda människa det.

Jag vill känna att jag betyder något, att jag är någon, inte bara den där som kliver upp varje morgon och kör mitt race. När ska man få uppleva det?

Jag saknar en människa väldigt mycket som lämnat ett stort hål i mitt hjärta.
Nej inte Kristian.(saknar honom extremt mycket fast på kärleksvis)

Den här människan jag pratar om saknar jag som vän. Jag saknar att kunna prata om det, för den här människan jag saknar vet ingen att jag saknar och det gör mig rädd.  Det är bara jag som vet vem det är. NOBODY ELSE! och jag kommer ALDRIG ALDRIG säga vem det är! Never ever det finns inte på kartan! Varken den människan kommer få veta det och inte du som läser det här heller. Så glöm och dröm som man sa på dagis typ.

Jag tror där problemet ligger faktiskt.
I alla mina problem/tankar.
Det är sorligt, mycket sorligt att jag som person inte kan säga vem jag talar om.
För om man kunde prata om det vore det mycket lättare, men det säger liksom STOPP!
Det sorligaste är att jag tänker på det varje dag som går...............



 
Never think whats in your heart.......

/ Veronica










Snälla jag behöver en kram.........